MENY
START
JÄRVSÖ
STÖLLET
FALUN
BOLLNÄS
Cvea Kommunikation
Créme de la Cicci
Lettlandsresan
Fotoalbum
Solen strålar och det gnistrar i snön denna fredag förmiddag då resan mot Järvsö går av stapeln. Fyra personer åker 50 mil genom Sverige för att gå på kurs. Alla fyra är mer eller mindre engagerade i rovdjurens framtid i Sverige. Bilen tar dem allt närmare denna helgkurs som går i retorikens tecken. Att argumentera rätt är viktigt när det handlar om att påverka och syftet med den här helgen är just att lära sig påverka på rätt sätt.
Rovdjurscentret De fem stora ligger i anslutning till Järvzoo.
Läs mer om centret på hemsidan >>
Rovdjursdebatten går ibland het, särskilt kring ett av rovdjuren som idag finns i Sverige, vargen. De mest kritiska rösterna kommer ofta från medlemmar i Svenska Jägarförbundet. De flesta och starkaste rösterna som är uttalat positiva till vargen kommer oftast från Svenska Rovdjursföreningen och Svenska Naturskyddsföreningen. Insändare och debattartiklar med hårda ord har under senaste tiden haglat i tidningar och i forum på Internet. Myndigheterna gör sitt bästa och försöker lösa problematiken men har ännu inte lyckats. Fördomar och starka känslor står mot vetenskaplig kunskap och argumenten är mer eller mindre slipade.
Vargen lämnar ingen oberörd. Under alla tider har människor haft starka känslor för denne skickliga och intelligenta jägare. Urtidsmänniskan, den jagande nomaden, gjorde vargen till ett totemdjur som tillbads för ge jaktlycka. Det var först när människan blev bofast och började hålla tamdjur som bilden av vargen förändrades. Då blev han hotfull och sågs till och med som djävulens representant på jorden. Enligt gamla katolska skrifter från 1200-talet hade Gud planterat in vargen som straff för syndiga människor. I Aisopos fabler finns historier om lömska och sluga vargar. Själva ordet varg härstammar från medeltidssvenskan och betyder ”våldsverkare” men det fornnordiska namnet är ulv.
De vidskepliga medeltidsmänniskorna trodde att bara man använde ordet ulv så dök den upp. Därför sa man i stället varg. Till slut kunde inte heller det ordet användas och då kom ord som Gråben och Tasse eller Den gråe. Under inkvisitionen sades ensamma vargar vara människor som förvandlats. Ända sedan dess och ända in i modern tid finns vargen med i sägnerna som den elake och onda figuren. I tidningen Bamse är figuren Vargen ett exempel även om han kan vara snäll ibland också. Stora stygga vargen i Walt Disneys serie är ett annat exempel.
Idag är särskilt kvällstidningar och lokaltidningar snabba att haka på människors rädsla för vargen. Så fort någon sett varg i någon lokal by orsakar dessa ofta svarta rubriker på löpsedlarna. ”Vi vågar inte gå ut för att vargen härjar…” och så vidare.
Men är vargen farlig? Svaret är både ja och nej. En ensam varg kan döda en fullvuxen älg och självklart också en människa. Men de flesta vargar är skygga och undviker kontakt med oss. Det är bara under alldeles speciella förhållanden som vargar gått till anfall mot människor. Vargen är av naturen både skygg, intelligent och nyfiken. Det betyder att den håller sig undan människor om den känner vittringen.
Men det är samtidigt så att vargens nyfikenhet kan göra att den ändå kan komma nära människor. Ofta är det fråga om en ensam varg som letar efter sällskap och mat. Ställer man frågan om vargen är farlig i relation till andra faror i samhället får man nog ett bättre svar. Det finns mycket i naturen som är farligt och många människor dör av både getingstick och ormbett varje år och många skadas när de kommer i kontakt med andra djur som älgar, renar, hundar, rådjur och rävar.
Man får gå så långt som ända till 1821 innan man hittar en trovärdig dokumentation av att varg dödat en människa. Detta hände i Gysinge, cirka tio mil söder om Gävle. Den vargen hade hållits i fångenskap och sedan släppts ut i skogen. Problemet var att den aldrig hade fått lära sig jaga och att den var van vid att människor gav den mat.
Bilen med de fyra människorna i passerar Orsa på vägen. Just i den här kommunen har vargen skapat flera svarta rubriker. Vargmotståndet är hårt i den här bygden.
- Vågar man stanna här utan att bli jagad ut från byn, skrattar Gösta Ljungberg.
Han är den av de fyra i bilen som antagligen vet mest om vargar. På resande fot har han varit på flera platser i världen där vargen lever, bland annat i Australien, Kanada och Italien.
– Det finns ju inga märken eller så på bilen som avslöjar vilka vi är, svarar Tom Örbäck som äger bilen. Han vet mer om avfallsförbränning än han vet om vargar men han tycker rovdjuren är intressanta och vill lära sig mer.
De andra två passagerarna är Kerstin Alm som arbetar på Naturskyddsföreningen i Värmlands kansli och Cicci Wik styrelsemedlem i SNF Värmland och i Forshagas krets.
Färden går vidare norrut genom Sverige och mörkret faller innan bilen svänger in på Kramsta Gästgård och konferens där deltagarna ska bo. När alla är installerade bär det av till Rovdjurscentret De fem stora. Det är ett nybyggt kunskapscenter om de fem stora rovdjuren.
Det hela började som ett kunskapsprojekt 1998 och de drivande krafterna bakom var fotograferna och författarna Magnus Elander och Staffan Widstrand som tillsammans med journalisten Johan Lewenhaupt ville försöka skildra rovdjur ur så många vinklar som möjligt. Projektet mynnade ut i hemsidan www.de5stora.com som är en prisbelönt webbplats som fått mycket uppmärksamhet. Länsstyrelsen i Gävleborg bestämde sig sedan för att skapa ett nationellt rovdjursinformationscenter i Järvsö och det hela resulterade i denna anläggning som ligger mitt i Järvsö i anslutning till Järvzoo. Här finns utställningar som har öppet året runt.
I närheten av utställningsbyggnaden finns rymliga och naturlika hägn där det finns både varg, björn, järv och lo. Det femte rovdjuret, människan, finns oftast utanför hägnen.
Kursdeltagarna samlas i en konferenslokal och hälsas välkomna av en företrädare för Världsnaturfonden och en från Svenska Rovdjursföreningen. Tillsammans med Naturskyddsföreningen arrangeras den här kursen för första gången. Den första kvällen blir en sorts uppvärmning inför lördagen. Alla presenterade sig och berättade kort om sina förväntningar. Här följer en del spridda citat från deltagare.
- Att ha fakta att referera till är viktigt.
- Naturvårdsverket vågar inte ta tag i det här.
- Lagstiftningen är dålig och bygger på en tid innan vi hade rovdjuren här. Den måste göras om. Att Naturvårdsverket ska ge tillstånd för att skjuta varg är en dålig lag som borde göras om.
– Fakta och argument är naturligtvis bra men att lyssna är viktigt för att kunna bemöta bättre.
– Det är ju inte bara VAD man säger som är viktigt utan hur och på vilket sätt.
– Det gäller att inte försöka övertyga den redan inbitne. Det är bättre att satsa på dem som ännu inte bestämt sig.
– Politiker är oengagerade och ointresserade. Under valet var de mest ute efter att fiska röster.
Utanför konferenslokalen fanns stora panoramafönster ut mot ett varghägn. Där sågs två vargar vandra av och an då och då. Att se dem trava på i sin takt gjorde att man lätt förstod att ett vargrevir normalt har en diameter på sju mil och att det inte är något avstånd för en varg. I parken finns fyra vargar men de kan inte vistas tillsammans alla fyra så man har delat på dem i två och två i varsitt hägn. Under kvällen åt kursdeltagarna en fin middag i en byggnad som låg lite längre upp i parken ovanför de två hägnen med vargar och senare på kvällen samlades några av dem i baren på Kramsta Gästgård och konferens för att prata över en öl eller ett glas vin.
Efter en god frukost på den mysiga Gästgården som kan skryta med att ha haft självaste Järvsökändisen Lill-Babs som ägare tar sig deltagarna återigen till Rovdjurscentret. Väl där startar lördagen med värderingsövningar. Det är Gunilla Eriksson från Karlstad Universitet som håller i det hela.
– Ett påstående delas ut och sedan ska deltagarna ta ställning i hur de förhåller sig till detta påstående genom att ställa sig vid en siffra från ett till sex. Siffrorna står på stora lappar som ligger på en rad och ett är motsatt ställningstagande till sex. När alla placerat sig vid varsin siffra diskuteras varför och hur.
– I en annan övning är rummets olika hörn fyra olika förhållningssätt eller sätt att handla i en given situation. När deltagarna delat upp sig mellan hörnen i rummet blir det återigen diskussion kring valet som gjorts.
– En tredje övning gick ut på att först rita en så kallad tankekarta över rovdjuren i Sverige. När alla suttit tysta och skapat sina kartor färdigt delades alla in i par för att prata om sina kartor. Betoningen låg på att fråga så mycket man kunde om sina partners karta.
Efter en god lunch i byggnaden ovanför varghägnen är det Margareta Karlssons tur att föreläsa om klassisk retorik. Hon arbetar till vardags på Brunnsviks folkhögskola där hon undervisar i att skriva. Deltagarna får ta del av begrepp som tes, etos, logos, patos för att nämna några. Därpå följer en instruktion på hur en argumentation byggs upp.
Steg 1
Vad vill vi? Här gäller det att ta reda på vad, vem eller vilka, när, var, varför, hur och med hjälp av vad?
Steg 2
I det här steget gäller det att analysera gruppen som budskapet ska nå ut till. Vilken bild har de av saken, vad vet de om den och hur känner de inför den? Det gäller sedan att utgå från detta när argumenten byggs upp för att leda till ”sanningen”.
Steg 3
Tesen ska ha stöd från fakta som kan hämtas från egen erfarenhet eller från en lånad auktoritet som åhörarna har respekt för. Argumenten ska bygga på till exempel, nytta, känsla eller moral. När man fått ihop ett antal argument väljer man ut de tre bästa.
Margareta Karlsson har en bra fickvariant för hur man snabbt bygger upp en argumentation. Den är bra att ha med sig i plånboken som hjälp när det kniper. ”Enminutsargumentation” kallar hon den.
Kursdeltagarna tog sig an uppgifterna under helgkursen med stort allvar och det blev långa diskussioner vid flera tillfällen. Många knöt nya kontakter och bytte visitkort. Under söndagen blev det övningar i att argumentera och de avslutades med en paneldebatt. Det var spännande. Där satt grupperingar som skulle föreställa vargmotståndare och där satt de som skulle vara oroade okunniga byinvånare. Två var företrädare för kommunen. Debatten skapade många skratt men deltagarna tog sina roller på allvar.
Mot slutet av söndagsdelen av kursen skulle ”säcken knytas ihop”. Ann Dahlerus som arbetar på Svenska Rovdjursföreningens kansli berättade om Rovdjursföreningen. Världsnaturfondens representant berättade om deras verksamhet och Kerstin Alm från Svenska Naturskyddsföreningen berättade om ett nytt projekt, ett rovdjursnätverk. Alla deltagarna på helgens kurs skrev in sina e-postadresser i en lista och denna lista kommer att utgöra starten på detta nätverk.
Meningen är att en sådan träff som denna helg ska bli en återkommande händelse i fortsättningen. Exakt hur nätverket kommer att utvecklas är det ingen som ännu riktigt vet. Men målet är att stärka SNF, SRF och WWFs samarbete och på det viset arbeta tillsammans för att skydda våra stora rovdjur.
Text&Foto
Cicci Wik
www.cvea.net
