En tankeställare till gubbväldet i näringslivet

”Den här boken är tänkt som en handbok för folk i näringslivet, både anställda och chefer.” Så står det på baksidan av Lena Wennbergs bok Förstå MIG rätt! Om kvinnospråk och mansspråk i arbetslivet. Det är en färgglad bok som inte är alltför tjock. Titeln och utseendet lockar till läsning men det här är ingen handbok. Det är en provokation riktad till gubbar i maktens korridorer.

Lena Wennberg har ett förflutet som verkställande direktör men arbetar numera som konsult i ledarskapsfrågor. I sin bok vill hon visa på hur olika män och kvinnor talar, hon går till och med så långt att hon skriver om en manskultur och en kvinnokultur. Hon berättar en fiktiv historia om ett företag som heter Servtec AB. Den historien använder hon sedan som underlag för resonemanget hon för kring kvinnospråk och mansspråk. Johan är vd på Sevtec. Han måste meddela sina anställda att de behöver skära ner på personalstyrkan. Två kvinnor, en informationschef och en personalchef i företaget försöker få Johan att diskutera uppsägningarna med personalen. Men Johan tar hellre hjälp av Pelle, en hårding till avdelningschef. Pelle är van att få som han vill och på hans avdelning råder i det närmaste diktatur. Johan räknar med att hans stöd ska få det hela att gå undan och bli snabbt avklarat. Personalchefen och informationschefen vill i stället att alla på företaget ska hjälpas åt. Johans sätt att hantera det hela gör att det blir jobbig stämning på företaget.

Lena Wennberg lyfter med hjälp av historien om Servtec fram skillnader i hur kvinnor och män fungerar socialt i en sådan besvärlig situation. Då och då infinner sig en känsla av att hon vill förmedla hur dåligt det går om man gör som männen vill och hur bra det hade blivit om man gjort som kvinnorna ville. Skriver man en bok som handlar om det här och själv är kvinna så kanske det faller sig naturligt att det blir så. För mig hade det dock varit bättre om boken varit mer kritiskt granskande och mer objektiv. Det känns alldeles för mycket pro kvinnor och anti män för att resonemanget ska bli trovärdigt och det retar mer än det engagerar.

Lena Wennberg har kanske samlat på sig så mycket agg mot gubbstyrda företagsledningar i sitt förflutna att det bara blir så här när hon skriver. Det kan jag förstå i så fall. Kanske är det egentligen till de här gubbarna hon riktar sin bok? Kanske gör hon det av privata skäl, kanske är det verkligen så här det går till? Men det är bara en rena spekulationer från min sida. Som tankeställare för gubbar fungerar säkert boken utmärkt hur som helst. Det finns mycket i som jag hade uppfattat som provokativt om jag tillhört den skaran tror jag.

Historien om Sevtec AB känns alltför konstruerad. Bitvis är den som något hämtat ur en gammal tv-såpa som Dallas eller Dynastin. Det är skrämmande om det är så här det går till i toppen på företag runt om i vårt land. Det går inte att dela upp män och kvinnor så generellt som Lena Wennberg gör. Vi är alla människor först och främst. Det finns säkert män som skulle ha gjort som Lena Wennbergs kvinnor gör i boken och det finns säkert kvinnor som skulle ha hanterat situationen som bokens vd Johan valde att göra.

Innehållsmässigt finns det som sagt en del frågetecken om hur objektivt boken förhåller sig till ämnet. Som tankeställare riktad till gubbväldet i maktens korridorer fungerar den här boken säkert utmärkt. Om författaren enbart varit ute efter att ge sådana en tankeställare hade boken varit bra. Tyvärr blir historien i boken alltför fylld med stereotyper för att bli trovärdig. Hela tiden slås man som läsare av att riktigt så där går det väl inte till i verkligheten och den tanken stör läsningen.
Text: Cicci Wik 2004-10-08